Stephanie La Cava: Tack för att du tog dig tid. Var befinner du dig nu?

Diane Kendal: I Los Angeles, vi jobbar med Calvin Klein Collection tillsammans med Mart (Alas) och Marcus (Piggott) och Lara Stone.

SLC: Kan du avslöja något om looken?

DK: Till Calvin Klein Collection har vi arbetat fram en vackert lysande hy och definierade ögon och mun. Vi (stylisten Camilla Nickerson och jag) ville att Lara skulle se stark och vacker ut. Eftersom det är Calvin Klein är det minimalistiskt, men med en bohemisk känsla. Vi har gjort CK också. Där skapade vi en mer solkysst look. Vi (stylisten Karl Templer och jag) skulle ha fotograferat på plats, men på grund av vädret var vi tvungna att flytta in till en studio och fejka solljuset. Här fick hyn en fylligare och krispigare känsla. Jag använde kroppsolja med skimmer från NARS som huvudprodukt till CK. Till Calvin Klein Collection ville jag ha en lenare hy och därför använde jag en produkt som heter Ben Nye och som ger en pärlemoreffekt runt kindbenet och ovanför ögonbrynen.

SLC: Har du jobbat med det här hela veckan?

DK: Ja, det har varit stressigt. Mart och Marcus är bra att jobba med, vi har väldigt roligt. Jag har aldrig jobbat med så snabba fotografer tidigare. De tar en bild, lägger in den i datorn och retuscherar den på en gång. Det är fantastiskt att se. Du får direkt en klar bild av det de vill ha och då vet jag också hur jag ska jobba med sminket.

SLC: Vad ska du göra härnäst?

DK: På måndag när jag är tillbaka i New York, ska jag göra ett jobb för Interview. På onsdag ska jag jobba med en Oscar de la Renta-kampanj. Och till helgen blir det jobb med Jil Sander Uniqlo.

SLC: Vilka magasin har du gjort nyligen?

DK: Jag gjorde nyligen ett modereportage för amerikanska Vogue med David Sims och Raquel Zimmerman. Raquel är en fantastisk modell. Du kan sminka henne hur som helst och hon går helt upp i karaktären utan att ifrågasätta något. Det är ett rent nöje att jobba med henne. Hon klagar aldrig och är alltid glad över att vara med.

SLC: Hur är det att arbeta med David Sims?

DK: Vi utvecklar alltid en gemensam strategi: art directorn, David, Guido, stylisten och jag. Efter att tjejen har fått sina kläder, tar Dave med henne till själva platsen och där får Guido leka med håret och så diskuterar vi sminket. Ibland gör vi till och med sminket på plats. Andra fotografer brukar föredra att ha smink och hår färdigt innan de kommer på plats.

SLC: På vilket sätt är det annorlunda att jobba med, låt säga, Craig McDean?

DK: Han kör en liknande process. Men med Craig pratar man mer om de olika delarna och sminket görs sällan på plats. Det har bara hänt någon gång med Craig att vi först har skapat en look för att sedan omarbeta den på plats.

SLC: Hur är det att arbeta med en designer som Alexander Wang?

DK: Han är underbar: ung och ständigt öppen för förslag. Han tycker om att bli pushad. Alexander Wangs senaste kollektion var inspirerad av downtown New York, tidigt 80-tal. Det var så Guido fick idén att ha vitt puder i håret. Sminket skulle ha en rå, men fräsch känsla och hyn skulle vara jätteskinande. Och så ville vi få bort ögonbryn för att skapa en enhetlig look.

SLC: Hur är det att jobba med Proenza Schoulers Jack McCollough och Lazaro Hernandez?

DK: Där har vi ett annat fantastiskt team. De vill alltid få tjejerna att se starka ut. I  höstkollektionen var plaggen lite mer feminina än vad de brukar vara även om det fortfarande fanns spår av grunge och 90-tal. Och på visningen var håret stramt för att ge en sofistikerad känsla. Vi skippade helt colcealer under ögonen eftersom Jack och Lazaro älskar tjejer som är svarta under ögonen. Det blev en fin blandning av rått och vackert.

SLC: Någon annan?

DK: Jag gjorde också Jason Wu och Thakoon. Jason Wu var väldigt 70-tal. Det var jätteroligt att använda färger som turkos, silver, rosa, lila, grönt och guld. Vi delade på tjejerna. De blonda fick lila och rosa och de mörkhåriga fick guld och grönt. För Thakoon jobbade vi mycket med en stark guldfärg som fick modellerna att se solkyssta ut.

SL: Som hos Calvin Klein?

DK: Ja, ungefär, men hos Thakoon var det en starkare guldfärg som syntes tydligare på visningen.

SLC: Gjorde du några andra vårvisningar?

DK: Caroline Herrera. Jag har alltid tyckt om att jobba med henne. Hennes kläder är så vackert skurna och materialen är helt underbara. Hon är dessutom trevlig och lätt att jobba med och hon vill hela tiden utvecklas, men i sin egen takt. Till den här säsongen gjorde vi en röd ögonskugga – Carolinas visningar är väldigt kvinnliga så den röda ögonskuggan fick accentuera det.

SLC: Var det någon speciell ton?

DK: Det var en ögonskugga som vi skapade genom att använda en läppenna och sedan en ögonskugga ovanpå det. Allt kom från MAC.

SLC: Har du några egna favoritprodukter?

DK: Jag är förtjust i MAC:s produkter och även i NARS grejer. Jag använder också Kryolan mycket. Det är ett gammalt teatermärke som går att köpa på Ricky’s, en affär nära Broadway som har allt teatersmink man kan tänka sig. Jag använder också alltid Ben Nye som är ett annat teatersminkmärke.

SLC: Hur och när bestämde du dig för att bli make up-artist?

DK: Först ville jag jobba med specialeffekter för film. Jag anmälde mig till London College of Fashion för att studera teater. Där träffade jag folk inom mode och fotografi och insåg att det fanns en helt annan värld där smink är en stor del.

SLC: Finns det andra make up-artister som du beundrar?

DK: Pat McGrath. Det är otroligt vad hon har gjort fina grejer. Hon är aldrig rädd och gör makalösa saker till både visningar och plåtningar. François Nars har skapat ett fantastiskt sminkmärke och är fortfarande oerhört kreativ. Jag har haft tur som har fått arbeta med hans kampanjer. Numera fotograferar han också.

SLC: Hur var det när du började?

DK: Det är annorlunda nu eftersom de flesta börjar som make up-assistenter för att lära sig yrket. När jag började var branschen inte så stor. Det var en långsam process med många udda jobb som man var tvungen att ta för att bygga upp en portfolio. Jag arbetadesex månader i Milano innan jag åkte tillbaka till London för att sedan flytta till Paris i några år. Från Paris flyttade jag till New York och nu har jag bott i Brooklyn i 16 år.

SLC: Är du ofta i England?

DK: Jag var där ett tag innan jag åkte tillbaka till New York för ett jobb med amerikanska Vogue och David Sims. Förra veckan var jag också där och gjorde ett jobb för GAP. Jag har åkt fram och tillbaka till London några gånger i år. New York blir hela tiden mer hemma för mig. Jag känner att jag håller på att glömma London, vilket är lite underligt.

SLC: Vilket är ditt tidigaste make up-minne?

DK: Min pappa arbetade med tv i norra England, närmare bestämt Carlyle, nära den skotska gränsen. Han brukade lämna min syster och mig i sminklogen när vi hade lov och han var tvungen att jobba. Jag var nog bara sex år gammal då. Jag tänkte, oj, det där ser roligt ut. Jag minns också att min mamma använde Max Factors pan stick. Jag var helt fascinerad brukade ta på lite själv.

SLC: När började du använda smink?

DK: Jag använder inte smink.

Min allra första gitarr var en Cherry Gibson SG-kopia som var en total katastrof. Den stämde om sig bara man tittade på den. Det är svårt att säga vilken som är min favoritgitarr. Av de som ni plåtade, är min Gibson Les Paul Custom den som jag spelar mest på. Modellen är från 1972 och svart som ju alltid är gångbart. Om jag fick lägga till en modell till samlingen skulle det vara en Gibson Les Paul från 50-talet. Gärna flame top som innebär att träet på ytan är extra flammigt. Jag förvarar gitarrerna i fodral i källaren. Kanske inte det bästa sättet, men vad gör man när man inte har tillräckligt med tid för att hitta en annan lösning? Tyvärr har jag inte heller särskilt mycket tid över att spela. Just nu försöker jag spela piano så ofta jag kan. Jag köpte nyligen ett piano och idén är att jag ska kunna gå förbi och sätta mig vid det i två minuter. Att det ska kunna gå fort och lätt och ändå vara roligt. Om jag fick välja och vraka ur någons gitarrsamling skulle det vara min kompis, Peter Svenssons. Han har inte bara de bästa gitarrerna utan också en idé, en baktanke om hur samlingen ska se ut. På frågan varför människor samlar, har jag inget bra svar. Jag blir ofta väldigt förtjust i folk som samlar. Det är något sympatiskt över det. Och jag är av åsikten att musik generellt sett helar. Att använda det musikaliska sinnet är en viktig del av människans mångfald. Jag känner mig som mest spirituell när jag lyssnar på musik eller spelar musik själv. Mitt starkaste musikminne är från när jag satt på pappas axlar och såg Wings på Gröna Lund. Jag kommer inte ihåg något av själva konserten, men det är ändå ett starkt minne.Att samla gitarrer håller mig kvar i någon form av musikvärld. Tragiskt, eller hur?

Intermission: Ålder?

Tom Guinness: 24 år.

IM: Född?

TG: Storbritannien.

IM: Bosatt?

TG: New York.

IM: Gör?

TG: Jobbar som stylist, dj och modell.

IM: Vem beundrar du inom mode?

TG: Rei Kawakubo för att han vågar utmana. Och Tom Ford för att han har en sådan helhjärtad vision.

IM: Favoritfotograf?

TG: Nick Knight för att han konsekvent tänjer på gränserna. Han har haft ett enormt inflytande. Boken Skinhead är otrolig. Sen gillar jag den digitala tekniken som Knight och även Inez och Vinoodh är fantastiska på. De är i en klass för sig och har alltid lyckats få det manipulerade att se förfinat ut.

IM: Favoritkonstnär?

TG: Goya för hans känsla och mörker. Han får mig att känna något, men jag kan inte så mycket om konst.

IM: Och designer?

TG: Det som Helmut Lang gjorde under 90-talet ser fantastiskt ut idag. Och så har vi Martin Margiela. Men den viktigaste personen för mig är Hedi Slimane och det han gjorde för Dior Homme. Man märker fortfarande av effekten av hans kollektioner Han definierade en silhuett för en hel generation.

IM: Vad du helst på dig?

TG: Jag har en överock från YSL utan knappar som jag har på mig varje dag – jag älskar den.

IM: Favoritkaraktär?

TG: Just William – en optimistisk loser.

IM: Pågående projekt?

TG: En film för SHOWstudio där jag stylar och jobbar som art director. Och så stylar jag omslaget till papperstidningens decembernummer.

IM: Reser aldrig utan?

TG: En karta.

IM: Hjältar?

TG: Marilyn Manson, RZA, Malcolm McLaren och författaren John Michell som återupptäckte leylinjer och den heliga geometrin.

IM: Inspireras av?

TG: Misstag och integritet.

IM: Vem är den sexigaste personen någonsin?

TG: Verushka var sexig.

IM: Det bästa med New York?

TG: Känslan av gemenskap. De som är här kom hit för att göra bättre saker och det känner man.

IM: Besatt av just nu?

TG: Marianne Faithful.

IM: Vad är det bästa med att dj:a?

TG: Det är grymt att gå ut och lyssna på låtar som man inte hört på ett tag och få betalt!

IM: Kan du se dig själv jobba som stylist i framtiden?

TG: Ja.

IM: Vart skulle du vilja resa någonstans?

TG: Jag har aldrig varit i Indien.

IM: Vad uppskattar du mest med ditt liv?

TG: Att jag gör det jag gillar att göra. Jag är medveten om att det är få förunnat.

IM: Vem beundrar du?

TG: R. Kelly. Han är grym, ett geni.

IM: Vem skulle du vilja byta jobb med?

TG: Det skulle vara intressant att byta jobb med Sir Alex Ferguson.

Hon har redan fångat fransyskornas hjärtan. Isabel Marant förkroppsligar det som gör franska kvinnors stil så märkvärdig. Genom att balansera på gränsen mellan det finlemmat feminina och det vardagligt avslappnade, definierar hon den chica Pariskvinnan. Född och uppvuxen i den franska huvudstaden, är det kanske inte så konstigt att Isabel Marant har ett tränat öga. Samtidigt är resultatet av hennes begåvning en högst personlig tolkning av modemetropolens stildrottningar. Intresset för mode väcktes tidigt. Debutkollektionen lanserade Isabel när hon bara var 20 år. I dag, ett antal år senare, är framgången ett faktum. Nu öppnar hon sin första butik på Manhattan. Det är en elegant uppföljning till den senaste kollektionen som tagit henne till modevärldens första parkett. Sakta med säkert håller modehuset Isabel Marant på att förvandlas till ett imperium. Något som imponerar i en bransch där minsta lilla misstag kan vara lika med undergång. Men Isabel Marant gör inga misstag. Drivkraften och målmedvetenheten lyste igenom när vi träffade henne i hennes ateljé i Paris. Beslutet att låta Inez van Lamsweerde och Vinoodh Matadin fotografera de fem senaste kampanjerna, har också gett glans åt märket. Att Kate Moss är ansiktet i höstkampanjen förstärker glorian. Kate personifierar mystiken kring den franska stilen bättre än fransmännen själva. Så klart att hon är kvinnan att bära Isabels fantastiska plagg.

Daniel Magnussen: Visste du tidigt att du ville bli modedesigner?

Isabel Marant: Jag var en riktig pojkflicka när jag var yngre och mina föräldrar skulle alltid klä mig i extremt flickiga grejer som jag hatade. Så jag utgick från de där hemska kläderna och gjorde mina egna outfit. Jag använde mammas och pappas gamla kläder: klippte i tröjor och sådana saker. Jag upptäckte mode genom att vara mot allt som mina föräldrar ville att jag skulle ha på mig. Jag hade jämt på mig konstiga saker i skolan, men det var några som gillade min stil och frågade om jag kunde sy kläder till dem. Till slut var det så många som frågade att jag var tvungen att ta betalt för att ha råd med tyger. När jag var 16 märkte jag att jag kunde försörja mig på att sy kläder till mina vänner. Och så gjorde jag en kollektion med Christophe Lémaire mest på skoj. Han var duktig på att rita och jag kunde sy så vi startade vårt eget märke och sålde det i en butik i Paris som tog in unga designer. Vi fick betalt varje gång de sålde något och vi sålde bäst i hela butiken. När jag fyllde 17 fick jag för mig att jag skulle plugga ekonomi. Men jag insåg snabbt att jag inte skulle få ut något av det och började på modeskola i stället.

DM: Var det Studio Bercot?

IM: Ja, exakt.

DM: Gick Christophe också där?

IM: Nej, Christophe gick en skrivarutbildning. När han slutade där, blev han anlitad av Thierry Mugler.

DM: Är du och Christophe fortfarande nära vänner?

IM: Vi ses ibland. Men mellan att vi var 15 och 17 år, var vi tillsammans hela tiden.

DM: Efter Bercot var du en kortare tid hos Chloé och Yohji Yamamoto.

IM: Jag jobbade med art directorn hos Chloé, Martine Sitbon och Yohji Yamamoto.

DM: Du arbetade också med din mamma ett tag.

IM: Ja, med hennes kollektioner.

DM: Och sedan lanserade du din första kollektion när du var 22 år?

IM: Jag var nog bara 20.

DM: Vilka designer tog du intryck av under uppväxten?

IM: När jag började intressera mig för mode gillade jag Jean-Paul Gaultier, Yohji Yamamoto och Claude Montana.

DM: Och vilka designer beundrar du nu?

IM: Det är en bra fråga. Det finns många modeskapare som jag respekterar eftersom jag vet hur mycket arbete som ligger bakom. Men jag beundrar särskilt Vivienne Westwood, Nicholas Ghesquière, Christian Lacroix och Sonia Rykiel. De är alla väldigt begåvade.

DM: Har du någon favoritlook från den senaste kollektionen? Jag gillar första looken där Freja Beha har på sig en skinnjacka ovanpå en jeansjacka och så byxor med tryck.

IM: Det är svårt att välja bara en look, men jag gillar också Freja-looken. Sedan är jag förtjust i Sasha i läderbyxor och t-shirt.

DM: Hur ser castingen till visningarna och kampanjerna u? Är det du som väljer modeller?

IM: Jag väljer modellerna, men med hjälp av en castingansvarig. Jag håller liksom inte själv på med agenturerna. Jag arbetar också med min art director.Vi vet exakt vilka tjejer som vi gillar och så byter vi ut ett antal för varje ny kollektion. Men vi har alltid de bästa modellerna som Freja, Sasha, Natasha och så vidare.

DM: Daria har varit modellen i dina senaste kampanjer. Och så har du arbetat med Inez och Vinoodh ett tag nu.

IM: Ja, fem säsonger.

DM: Hur hamnade du med Inez och Vinoodh? Har du alltid beundrat deras grejer?

IM: Jag älskar allt de gör. De är fantastiska att jobba med. Jag gillar att de har sin egen stil. Vi har gjort en hel del i studio och även utomhus i ljusare färger. Vi har samma känsla för mode. Inez älskar mina kläder och har ofta på sig dem. Jag tror att det är ganska lätt för henne att plåta mina kampanjer.

DM: Jag tar för givet att Inez fotade höst- och vinterkampanjen också.

IM: Ja, vi fotade Kate Moss. Hon var superspännande och ny för oss. Och Kate är alltid Kate. Vi kände att hon var rätt tjej för höst- och vinterkollektionen eftersom vi inspirerats av sent 1950-tal, tidigt 60-tal ochpersoner som Marilyn Monroe och Birgitte Bardot. De kunde klä upp sig på ett enkelt, men elegant sätt och hade attityd samtidigt som de var avslappnade i sin stil. Kate är vår tids Marilyn eller Birgitte.

DM: Nyligen öppnade du din första butik i New York. Nicholas har varit med och utformat designen och inredningen i butiken. Han inredde även dina tre butiker i Paris, eller hur?

IM: Exakt.

DM: Varför valde du att öppna New York-butiken i Soho?

IM: När jag började göra efterforskningar för att öppna butik i New York, gick jag i alla intressanta områden som Greenwich Village, Meatpacking District etc. Men i slutändan, som den Parisbo jag är, fastnade jag för Soho. Jag gillar att det varit området för konstnärer och att det finns bra restauranger och gallerier där. Det är också ett trevligt område att gå runt i. Och så förmedlar det samma känsla som områdena i Paris där jag har mina butiker.

DM: På vilka sätt har teknik och sociala medier påverkat mode? Till det bättre eller sämre?

IM: Jag skulle säga både och. Det är något väldigt fritt med internet. Vem som helst kan säga vad som helst. Men samtidigt verkar det som att det är en massa galna människor där som inte gör något annat. Hela deras liv är på internet. Jag är inte så förtjust i nätgalningar som ska vädra sina åsikter i tid och otid. Men sedan är det så klart intressant att höra röster från och om modevärlden.

DM: Vad tycker du om designer som gör sina visningar över nätet?

IM: Jag har ingen åsikt om det, men det känns lite tråkigt att bilderna på kollektionerna läggs ut på nätet direkt efter visningarna. När kollektionerna kommer i butik har man redan tröttnat på dem.

DM: De känns passé.

IM: Väldigt mycket så. Det finns inte samma förväntningar som tidigare när kollektionerna var mer otillgängliga. Jag tycker att visningarna borde vara för människor som är verksamma inom modebranschen.

DM: Frågan som jag helst vill ställa: när vi får se en herrlinje?

IM: Jag har fått många förfrågningar om det. Jag skulle väldigt gärna göra en herrkollektion, men just nu jobbar jag så fruktansvärt mycket.

DM: Det vore fantastiskt. Jag skulle troligtvis ha på mig dina kläder.

IM: Bra! Jag inspireras av herrkläder. En stor del av mina tyger skulle också passa män bra. Jag är säker på att jag skulle kunna göra något ganska lätt. En vacker dag kanske.

DM: Vilka tidningar köper du?

IM: Jag älskar i-D. Den skiljer sig så från andra magasin. Jag tycker om att den är lite mer underground. Och som tidning har den en väldigt speciell vinkel som jag gillar.

DM: Har du några framtidsprojekt som du kan berätta om?

IM: Ja, vi öppnar en butik i Beirut i september. Det blir den åttonde i raden. Vi tänker också öppna en butik i London, men inte förrän nästa år någon gång.