Hon har redan fångat fransyskornas hjärtan. Isabel Marant förkroppsligar det som gör franska kvinnors stil så märkvärdig. Genom att balansera på gränsen mellan det finlemmat feminina och det vardagligt avslappnade, definierar hon den chica Pariskvinnan. Född och uppvuxen i den franska huvudstaden, är det kanske inte så konstigt att Isabel Marant har ett tränat öga. Samtidigt är resultatet av hennes begåvning en högst personlig tolkning av modemetropolens stildrottningar. Intresset för mode väcktes tidigt. Debutkollektionen lanserade Isabel när hon bara var 20 år. I dag, ett antal år senare, är framgången ett faktum. Nu öppnar hon sin första butik på Manhattan. Det är en elegant uppföljning till den senaste kollektionen som tagit henne till modevärldens första parkett. Sakta med säkert håller modehuset Isabel Marant på att förvandlas till ett imperium. Något som imponerar i en bransch där minsta lilla misstag kan vara lika med undergång. Men Isabel Marant gör inga misstag. Drivkraften och målmedvetenheten lyste igenom när vi träffade henne i hennes ateljé i Paris. Beslutet att låta Inez van Lamsweerde och Vinoodh Matadin fotografera de fem senaste kampanjerna, har också gett glans åt märket. Att Kate Moss är ansiktet i höstkampanjen förstärker glorian. Kate personifierar mystiken kring den franska stilen bättre än fransmännen själva. Så klart att hon är kvinnan att bära Isabels fantastiska plagg.
Daniel Magnussen: Visste du tidigt att du ville bli modedesigner?
Isabel Marant: Jag var en riktig pojkflicka när jag var yngre och mina föräldrar skulle alltid klä mig i extremt flickiga grejer som jag hatade. Så jag utgick från de där hemska kläderna och gjorde mina egna outfit. Jag använde mammas och pappas gamla kläder: klippte i tröjor och sådana saker. Jag upptäckte mode genom att vara mot allt som mina föräldrar ville att jag skulle ha på mig. Jag hade jämt på mig konstiga saker i skolan, men det var några som gillade min stil och frågade om jag kunde sy kläder till dem. Till slut var det så många som frågade att jag var tvungen att ta betalt för att ha råd med tyger. När jag var 16 märkte jag att jag kunde försörja mig på att sy kläder till mina vänner. Och så gjorde jag en kollektion med Christophe Lémaire mest på skoj. Han var duktig på att rita och jag kunde sy så vi startade vårt eget märke och sålde det i en butik i Paris som tog in unga designer. Vi fick betalt varje gång de sålde något och vi sålde bäst i hela butiken. När jag fyllde 17 fick jag för mig att jag skulle plugga ekonomi. Men jag insåg snabbt att jag inte skulle få ut något av det och började på modeskola i stället.
DM: Var det Studio Bercot?
IM: Ja, exakt.
DM: Gick Christophe också där?
IM: Nej, Christophe gick en skrivarutbildning. När han slutade där, blev han anlitad av Thierry Mugler.
DM: Är du och Christophe fortfarande nära vänner?
IM: Vi ses ibland. Men mellan att vi var 15 och 17 år, var vi tillsammans hela tiden.
DM: Efter Bercot var du en kortare tid hos Chloé och Yohji Yamamoto.
IM: Jag jobbade med art directorn hos Chloé, Martine Sitbon och Yohji Yamamoto.
DM: Du arbetade också med din mamma ett tag.
IM: Ja, med hennes kollektioner.
DM: Och sedan lanserade du din första kollektion när du var 22 år?
IM: Jag var nog bara 20.
DM: Vilka designer tog du intryck av under uppväxten?
IM: När jag började intressera mig för mode gillade jag Jean-Paul Gaultier, Yohji Yamamoto och Claude Montana.
DM: Och vilka designer beundrar du nu?
IM: Det är en bra fråga. Det finns många modeskapare som jag respekterar eftersom jag vet hur mycket arbete som ligger bakom. Men jag beundrar särskilt Vivienne Westwood, Nicholas Ghesquière, Christian Lacroix och Sonia Rykiel. De är alla väldigt begåvade.
DM: Har du någon favoritlook från den senaste kollektionen? Jag gillar första looken där Freja Beha har på sig en skinnjacka ovanpå en jeansjacka och så byxor med tryck.
IM: Det är svårt att välja bara en look, men jag gillar också Freja-looken. Sedan är jag förtjust i Sasha i läderbyxor och t-shirt.
DM: Hur ser castingen till visningarna och kampanjerna u? Är det du som väljer modeller?
IM: Jag väljer modellerna, men med hjälp av en castingansvarig. Jag håller liksom inte själv på med agenturerna. Jag arbetar också med min art director.Vi vet exakt vilka tjejer som vi gillar och så byter vi ut ett antal för varje ny kollektion. Men vi har alltid de bästa modellerna som Freja, Sasha, Natasha och så vidare.
DM: Daria har varit modellen i dina senaste kampanjer. Och så har du arbetat med Inez och Vinoodh ett tag nu.
IM: Ja, fem säsonger.
DM: Hur hamnade du med Inez och Vinoodh? Har du alltid beundrat deras grejer?
IM: Jag älskar allt de gör. De är fantastiska att jobba med. Jag gillar att de har sin egen stil. Vi har gjort en hel del i studio och även utomhus i ljusare färger. Vi har samma känsla för mode. Inez älskar mina kläder och har ofta på sig dem. Jag tror att det är ganska lätt för henne att plåta mina kampanjer.
DM: Jag tar för givet att Inez fotade höst- och vinterkampanjen också.
IM: Ja, vi fotade Kate Moss. Hon var superspännande och ny för oss. Och Kate är alltid Kate. Vi kände att hon var rätt tjej för höst- och vinterkollektionen eftersom vi inspirerats av sent 1950-tal, tidigt 60-tal ochpersoner som Marilyn Monroe och Birgitte Bardot. De kunde klä upp sig på ett enkelt, men elegant sätt och hade attityd samtidigt som de var avslappnade i sin stil. Kate är vår tids Marilyn eller Birgitte.
DM: Nyligen öppnade du din första butik i New York. Nicholas har varit med och utformat designen och inredningen i butiken. Han inredde även dina tre butiker i Paris, eller hur?
IM: Exakt.
DM: Varför valde du att öppna New York-butiken i Soho?
IM: När jag började göra efterforskningar för att öppna butik i New York, gick jag i alla intressanta områden som Greenwich Village, Meatpacking District etc. Men i slutändan, som den Parisbo jag är, fastnade jag för Soho. Jag gillar att det varit området för konstnärer och att det finns bra restauranger och gallerier där. Det är också ett trevligt område att gå runt i. Och så förmedlar det samma känsla som områdena i Paris där jag har mina butiker.
DM: På vilka sätt har teknik och sociala medier påverkat mode? Till det bättre eller sämre?
IM: Jag skulle säga både och. Det är något väldigt fritt med internet. Vem som helst kan säga vad som helst. Men samtidigt verkar det som att det är en massa galna människor där som inte gör något annat. Hela deras liv är på internet. Jag är inte så förtjust i nätgalningar som ska vädra sina åsikter i tid och otid. Men sedan är det så klart intressant att höra röster från och om modevärlden.
DM: Vad tycker du om designer som gör sina visningar över nätet?
IM: Jag har ingen åsikt om det, men det känns lite tråkigt att bilderna på kollektionerna läggs ut på nätet direkt efter visningarna. När kollektionerna kommer i butik har man redan tröttnat på dem.
DM: De känns passé.
IM: Väldigt mycket så. Det finns inte samma förväntningar som tidigare när kollektionerna var mer otillgängliga. Jag tycker att visningarna borde vara för människor som är verksamma inom modebranschen.
DM: Frågan som jag helst vill ställa: när vi får se en herrlinje?
IM: Jag har fått många förfrågningar om det. Jag skulle väldigt gärna göra en herrkollektion, men just nu jobbar jag så fruktansvärt mycket.
DM: Det vore fantastiskt. Jag skulle troligtvis ha på mig dina kläder.
IM: Bra! Jag inspireras av herrkläder. En stor del av mina tyger skulle också passa män bra. Jag är säker på att jag skulle kunna göra något ganska lätt. En vacker dag kanske.
DM: Vilka tidningar köper du?
IM: Jag älskar i-D. Den skiljer sig så från andra magasin. Jag tycker om att den är lite mer underground. Och som tidning har den en väldigt speciell vinkel som jag gillar.
DM: Har du några framtidsprojekt som du kan berätta om?
IM: Ja, vi öppnar en butik i Beirut i september. Det blir den åttonde i raden. Vi tänker också öppna en butik i London, men inte förrän nästa år någon gång.
